Sommarnattens leende med Treenigheten, Michelle, Carl samt Tyllmans sällskap - dvs Ludvig, inkluderade två Marabou Frukt & Mandel, en påse dillchips, en glassburk Crema de Mascarpone (åh gudar, förlåt mina stavfel), samt lite glögg. För att förtydliga allting redan från början ska jag ge er vår rollista från gårdagens strapatser:Greve Malcolm - Leo
Desirée - Tyllman
Hushållerskan Malla - Emma
Mamsell - Emma
Desirées gamla mamma - Leo
Petra - Tyllman och Leo (vad? SUPERSLAMPOR. ähum.)
Hur som helst så försvann Tyllman och sällskapet efter filmen, och Michelle gjorde det samma, så ett tag var det jag, Carl, Leo och bluffstopp. Och dam. Livet till trots försvann också Carl med en nattbuss och lämnade det äkta paret kvar att käbbla [läs snöbollskrig].
Leo kastar snö på mig och ropar:
"Hah! Du kommer aldrig att träffa mig!"
"Säg det till den här", svarar jag och griper tag i grenen med snö på över hans huvud, vräker ner det på honom och betraktar honom försöka fly i förtvivlan.
Sedan Chocolat via Voddler, sedan klockan tjugo i fem, sedan julskinkestöld i köket, sedan sovförsök. Vaknade kvart i ett. Åh, livet.
