söndag 1 november 2009

Dösdsynderna var en synd i sig

Åh gule gud. Bussen hem från festen och Kalhäll gick kvart i två - men hemma var jag först halv fyra. Fy fan vad långt bort det var. Fast fan vad fint det var. Zombielucia slår aldrig fel är väl den enda slutsatsen jag drar. Göteborska slår heller aldrig fel. Allt som egentligen saknades var Carl Carlström. Som dissade oss för någon jävla scout-ö. Jag säger bara att Carl, du missade något. Big time.

Inväntar bilder. Förväntar mig disaster. Puss puss.

Inga kommentarer: