Okej, jag sticker till Dinamarca i morgon, men måste först redogöra lite snabbt för gårdagens dröm. Det ska inte bli till en vana, att lägga upp dem här, men den här rör oss alla tre:
Jag var anklagad för ett mord. Mitt rum hade plötsligt två våningar, jag beslutar då att bjuda in folk att sova över. Leo kommer först - och har varken armar eller ben, han är som en torso och vandrar omkring på stumparna. Detta är inget jag finner märkligt, jag frågar bara mg själv om han är född så eller om det hänt något på sistone. Kommer fram till att han vid den där promenaden på Djurgården nog hade benproteser. Leo ska sova i överslafen i en våningsäng, och klättrar vidare ut på ett skåp.
"Hur ska jag komma ner då?"
"Ja, vänta, jag ska lyfta ner dig..."
"Jävla diskriminerande..."
"Va?"
"Ja, att lyfta mig hit och dit..."
"Du kan ju ta stegen..."
"Jaja."
Varpå jag varsamt lyfter ner Leo från skåpet.
Drömmer vidare - jag, Tyllman, Michelle och Robin åker ambulans och måste lämna tillbaka bilen till sjukhuset. Beslutar att ta en taxi dit med ambulansen (oklart hur) men istället tar vi bussen. Chauffören talar dock enbart franska, varpå Tyllman börjar prata spanska med fransk brytning.
Kommer så småningom hem, ropar på Leo, som replikerar "Hittade du ett till gossedjur till min säng?". Öppnar då ögonen för att se var han är, och inser:
Mitt rum har bara ett plan. Jag är ensam.
Sedan tog det mig kanske en och en halv minut att komma fram till att jag inte var anklagad för ett mord, och ytterligare en minut innan jag fattade att Leo faktiskt har armar och ben.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar