Leos debut

Som ledarmot i Rojalistiska Föreningens Ungdomsförbund, ber jag först och främst om ursäkt för de långa och obehagliga dröjsmål som har ställt sig i vägen för min gloriösa debut i denna minst sagt Fabulösa Blogg, som främst orsakats av det tyska adjektivet Pesch, trots att alla andra påstår att det var lathet! minst sagt chockerande. Först några små kommentarer på Nobelfesten. För de ignoranta som inte visste det så är hela tillställningen, Nobelkommitéen och priset instutioner som alla ser till att nobelpriset delas ut och att Nobelfesten hålls. Priset har delats ut sedan 1901 och pengarna kommer från Alfred Nobels dödsbo. Priserna är alla verifierade av Nobelkommitéen och pristagarna är utsedda av diverse andra kungliga institutioner såsom Kungliga Svenska Akademin, Kungliga Vetenskaps Akademin etc. Det pris som inte delas ut av Nobelkommitéen är "ekonomipriset" som officiellt heter "Sveriges Riksbanks Pris till minne av Alfred Nobel". Personligen satt jag klistrad vid skärmen hela kvällen och betraktade festen fram till höjdpunkterna vid talen och de kungligas tillbakadragande och dansens början, jag fick dessutom idag en trevlig kommentar som jag fullständigt håller med om, Ellen sa nämligen idag att hon tyckte att talen var ovanligt bra i år, speciellt monsieur Le Clezios tack till skogen tilltalade oss bägge. I övrig Rojalistisk anda vill jag säga att dan före Julafton alias den 23:e är det Hennes Majestät Drottningens födelsedag, detta kommer som vanligt att firas i lugn och ro för den Kungliga familjen ute på Drottningholms slott, men den Rojalistiska föreningen skall traditionen till ära sända ett gratulerande telegram till Hennes Majestät. Idag var det ju som bekant julavslutning i Södra Latins Gymnasium, detta firades även här enligt tradition med en ceremoni i Maria Magdalena kyrka där Rektorn höll ett mycket bejublat tal... trots att hans monotona och tråkiga röst och långrandiga tal inte direkt bidrog till jublet, där fanns även en ond prästinna (a.k.a. en kvinnlig präst i svenska kyrkan) som hade fräckheten att påstå att vi skulle få något vackert och fint när hon välsignade oss i Saras, Emmas och Mitt namn! och sedan hade fräckheten att påstå att denna gest skulle vara tretusen år gammal! antingen hade hon IG i historia, matte eller teologi. Nåväl, cermonien avslutades med en vacker tenor solist som trots en hög falsk ton på slutet gjorde ett mycket trevligt och "juligt" inslag, dessutom påminde hans röst om Jussi Björling och alla som inte vet vem det var är ignoranta miffon... så då var det spikat. och till de vackra tonerna av Adeste Fideles sjunget av den store Tenoren Luciano Pavarotti (må hans minne leva länge än) önskar jag och resten av Rojalisterna en, för att citera Rektor Lennart Kågestam, En Riktigt God Jul.